Förordning
RFFS
RAR
1 kap. Inledning
1 § I denna lag finns bestämmelser om försäkring
för arbetsskada.
I socialförsäkringslagen
(1999:799) finns bestämmelser om vem som omfattas av denna lag.
Socialförsäkringslagen innehåller också bestämmelser om förmåner vid utlandsvistelse
och anmälan m.m.
Lag 2004:783.
2 § Arbetsskadeförsäkringen handhas av
Försäkringskassan.
Lag 2004:783.
2 kap. Om arbetsskada
1 § Med arbetsskada förstås i denna lag skada till
följd av olycksfall eller annan skadlig inverkan i arbetet. En skada skall
anses ha uppkommit av sådan orsak, om övervägande skäl talar för det.
Som arbetsskada anses inte en
skada av psykisk eller psykosomatisk natur som är en följd av en
företagsnedläggelse, bristande uppskattning av den försäkrades arbetsinsatser,
vantrivsel med arbetsuppgifter eller arbetskamrater eller därmed jämförliga
förhållanden.
Olycksfall vid färd till eller
från arbetsstället räknas som olycksfall i arbetet, om färden föranleddes av
och stod i nära samband med arbetet.
Har skada som beror på annat än
olycksfall framkallats av smitta, anses den som arbetsskada i den mån
regeringen föreskriver det.
Lag 2002:222. Äldre bestämmelser skall
fortsätta att gälla för arbetsskador som inträffat före ikraftträdandet.
2 § har upphört att gälla den 1 juli 2002.
Lag 2002:222. Se övergångsbestämmelse efter 1
§.
3 § Med skada avses i denna lag personskada och
skada på protes eller annan liknande anordning som användes för avsett ändamål
när skadan inträffade.
4 § Skada till följd av annat än olycksfall anses
ha inträffat den dag då skadan visade sig.
3 kap. Ersättning vid sjukdom
1 § Den försäkrade har vid arbetsskada rätt till
samma förmåner från sjukförsäkringen enligt lagen (1962:381) om allmän
försäkring som han eller hon har rätt till vid annan sjukdom.
Lag 1999:809.
2 § Är någon som avses i 1 § inte berättigad till
sjukpenning från sjukförsäkringen eller omfattas inte den skadade i övrigt av
sjukförsäkringen enligt lagen (1962:381) om allmän försäkring, har han vid
arbetsskada rätt till förmåner från arbetsskadeförsäkringen i enlighet med vad
som skulle ha utgått om 2, 3 och 22 kap. lagen om allmän försäkring hade varit
tillämpliga på honom. Sjukpenning utgår dock inte till arbetstagare som enligt
3 kap. 16 § första stycket lagen om allmän försäkring har undantagits från rätt
till sjukpenning vid sjukdom.
Lag 1999:809.
2 a § För en försäkrad som avses i 3 kap. 15 §
socialförsäkringslagen (1999:799) eller som i annat fall genomgår
yrkesutbildning när skadan inträffar utges sjukpenning från
arbetsskadeförsäkringen vid sjukdom som efter en tid av 180 dagar efter det att
skadan inträffade sätter ned den försäkrades förmåga att skaffa sig inkomst genom
arbete med minst en fjärdedel.
Sjukpenning enligt denna paragraf
utges på grundval av den försäkrades livränteunderlag som anges i 4 kap. 9 och
10 §§ och beräknas enligt 3 kap. och 22 kap. lagen (1962:381) om allmän
försäkring.
Sjukpenningen utges dock endast i
den mån ersättningen överstiger den sjukpenning den försäkrade är berättigad
till enligt 1 eller 2 §.
Lag 2006:360 som trätt i kraft den 1 juli
2006. Äldre bestämmelser gäller fortfarande beträffande förmåner som avser tid
före ikraftträdandet.
3 § I den mån ersättning inte utges enligt 1 eller
2 § ersätter arbetsskadeförsäkringen nödvändiga kostnader för
1. sjukvård utom riket,
2. tandvård,
3. särskilda hjälpmedel.
Lag 1993:357.
4 § En försäkrad som beviljas ersättning för
inkomstförlust till följd av arbetsskada skall även ha rätt till särskild
arbetsskadeersättning som kompensation för inkomstförlust som avser två
sjukdagar. Den särskilda arbetsskadeersättningen beräknas för dag med 80
procent av det livränteunderlag som gäller vid tiden för beslutet, delat med
365.
Om den försäkrade kan visa att han
eller hon har haft fler än två sjukdagar med inkomstförlust under
sjukdomsperioder till följd av arbetsskadan har han eller hon rätt till
särskild arbetsskadeersättning för varje sådan dag utöver de två första med 80
procent av den faktiska inkomstförlusten, dock högst med 80 procent av det i
första stycket angivna livränteunderlaget, delat med 365. Vid beräkningen av
livränteunderlaget skall vid tillämpningen av 4 kap. 11 § i stället bortses
från belopp som överstiger tio gånger där angivet prisbasbelopp.
Den särskilda
arbetsskadeersättningen avrundas för dag till närmaste hela krontal.
Lag 2006:360 som trätt i kraft den 1 juli
2006. Äldre bestämmelser gäller fortfarande beträffande förmåner som avser tid
före ikraftträdandet.
5–6 §§ har upphört att gälla den 1 juli 1993 (lag
1993:357).
7 § Medför en arbetsskada som har föranlett
livränta enligt 4 kap. på nytt sjukdom, har den försäkrade rätt till
sjukpenning enligt 1-2 a §§, om sjukdomen sätter ned hans kvarstående förmåga
att skaffa sig inkomst genom arbete.
Lag 1993:357.
8 § har upphört att gälla den 1 juli 1993 (lag
1993:357).
9 § Ersättning för tandvård enligt 3 § lämnas under
förutsättning att tandvården ges inom den offentliga vården eller av en
vårdgivare som är ansluten till sjukförsäkringen enligt lagen (1962:381) om
allmän försäkring.
Lag 1998:556.
10 § I kostnad för vård m.m. enligt 3 § räknas in
nödvändiga utgifter för resor.
Är den skadade inte sjukförsäkrad
enligt lagen (1962:381) om allmän försäkring har han rätt till ersättning från
arbetsskadeförsäkringen för resekostnader i samband med konvalescentvård i
enlighet med vad som skulle ha utgetts om den lagen hade varit tillämplig på
honom.
Lag 1995:1487.
4 kap. Ersättning vid bestående nedsättning av
arbetsförmågan
Allmänna grunder för ersättning
1 § En försäkrad som till följd av arbetsskada har
fått sin förmåga att skaffa sig inkomst genom arbete nedsatt med minst en
femtondel har, om nedsättningen är varaktig eller kan antas bestå under minst
ett år, rätt till ersättning i form av livränta för den inkomstförlust som
uppkommer. Livränta utges dock inte, om förlusten för år räknat understiger en
fjärdedel av det prisbasbelopp som fastställts för det år då livräntan skulle
börja utges.
Har försäkrad genom arbetsskada
fått sin arbetsförmåga nedsatt med mindre än en femtondel och drabbas han
senare av ytterligare arbetsskada, skall livränta bestämmas på grundval av båda
skadorna.
Lag 2002:222.
2 § Livränta beräknas på den försäkrades livränteunderlag
enligt 5-11 §§ och utgår med så stor andel av detta som motsvarar graden av
nedsättning av hans förmåga att skaffa sig inkomst genom arbete.
3 § Den försäkrades förmåga att skaffa sig inkomst
genom arbete skall bedömas med beaktande av vad som rimligen kan begäras av
honom eller henne med hänsyn till arbetsskadan, hans eller hennes utbildning
och tidigare verksamhet samt ålder, bosättningsförhållanden och andra sådana
omständigheter.
I fråga om en äldre försäkrad
skall hänsyn främst tagas till hans eller hennes förmåga och möjlighet att
skaffa sig fortsatt inkomst genom sådant arbete som han eller hon har utfört
tidigare eller genom annat lämpligt arbete som är tillgängligt för honom eller
henne.
Försäkringskassan skall i samband
med beslut om livränta också bedöma om förnyad utredning av förmågan att skaffa
inkomst genom arbete skall göras efter viss tid.
Lag 2002:222.
4 § Livränta utges längst till den månad under
vilken den försäkrade fyller 65 år, om inte annat anges i andra stycket.
Livränta utges längst till den
månad under vilken den försäkrade fyller 67 år, om skadan inträffar den månad
då den försäkrade fyller 65 år eller senare. En förutsättning för rätt till
sådan livränta är att den försäkrade är sjukpenningförsäkrad enligt 3 kap. lagen
(1962:381) om allmän försäkring.
Lag 2001:299. Lagen tillämpas inte i fråga
om ersättning som avser tid före den 1 september 2001.
Övergångsbestämmelse till lag 1998:678.
Arbetsskadelivränta till en person som är född år 1937 eller tidigare och
som vid utgången av år 2002 hade rätt till sådan livränta skall betalas ut med
lägst det belopp som han eller hon vid tillämpning av äldre bestämmelser hade
rätt till i december 2002. Detta belopp skall anknytas till prisbasbeloppet för
år 2002 och räknas om vid förändring av detta. Lag 2000:801.
Livränteunderlag
5 § För den som är sjukpenningförsäkrad enligt 3
kap. lagen (1962:381) om allmän försäkring utgörs livränteunderlaget av hans
eller hennes sjukpenninggrundande inkomst enligt 3 kap. 2 § nämnda lag vid
den tidpunkt från vilken livräntan första gången skall utges eller den inkomst
som då skulle ha utgjort hans eller hennes sjukpenninggrundande inkomst, om
Försäkringskassan hade känt till samtliga förhållanden.
Vid tillämpningen av första
stycket gäller följande avvikelser från bestämmelserna i 3 kap. 2 § lagen om
allmän försäkring. Vid beräkningen skall också andra skattepliktiga förmåner än
pengar beaktas. Med inkomst av anställning likställs kostnadsersättning som
inte enligt 8 kap. 19 eller 20 § skattebetalningslagen (1997:483) undantas vid
beräkning av skatteavdrag. Semesterlön och semesterersättning skall medräknas
utan den begränsning som anges i 3 kap. 2 § tredje stycket lagen om allmän
försäkring. Inkomst i form av skattepliktiga förmåner skall värderas på det
sätt som är föreskrivet för beräkning av pensionsgrundande inkomst enligt lagen
(1998:674) om inkomstgrundad ålderspension.
Vid beräkning av
livränteunderlaget får även beaktas ett löneavtal som har träffats efter den
tidpunkt från vilken livräntan första gången skall utges om avtalet omfattar
denna tidpunkt.
Lag 2005:335 som trätt i kraft den 1
januari 2006.
2. Äldre bestämmelser gäller fortfarande för livräntor som har beslutats före
ikraftträdandet. Det gäller även vid omprövning av livräntan och vid prövning
av fortsatt rätt till livränta efter en tidsbegränsad sådan livränta.
6 § För den som inte är sjukpenningförsäkrad enligt
3 kap. lagen (1962:381) om allmän försäkring men likväl har inkomst av
förvärvsarbete utgörs livränteunderlaget av den inkomst som med tillämpning av
5 §, vid den tidpunkt från vilken livräntan första gången skall utges, skulle
ha beräknats för honom om han hade varit sjukpenningförsäkrad.
Lag 2005:335 som trätt i kraft den 1
januari 2006. Se övergångsbestämmelse efter 5 §.
6 a § Om det redan vid den tidpunkt från vilken
livräntan första gången skall utges är sannolikt att livränteunderlaget skulle
bli väsentligen högre eller lägre vid en senare tidpunkt får ett nytt
livränteunderlag fastställas och läggas till grund för beräkning av livränta vid
ett sådant senare tillfälle.
Lag 2005:335 som trätt i kraft den 1
januari 2006. Se övergångsbestämmelse efter 5 §.
7 § Skall livränta börja utgå sedan avsevärd tid
har förflutit efter det att den försäkrade var utsatt för skadlig inverkan i
arbetet, får som livränteunderlag brukas annan högre inkomst av förvärvsarbete
än den som anges i 5 eller 6 §, om särskilda skäl talar för det.
7 a § Om en livränta skall beräknas på nytt efter
det år den första gången skall utges eller om den skall omprövas enligt 12 §
skall det livränteunderlag som anges i 5-7 §§ räknas om med ledning av det
särskilda tal som anges i 6 kap. 2 § för varje år efter det år livräntan första
gången skall utges.
Lag 2005:335 som trätt i kraft den 1
januari 2006. Se övergångsbestämmelse efter 4 kap. 5 §.
3. Vid tillämpning av 7 a § skall livränteunderlaget för tid före år 2004
räknas om med de årliga förändringarna i prisbasbeloppet.
8 § I livränteunderlaget skall inräknas delpension
enligt lagen (1979:84) om delpensionsförsäkring, om pensionen utgick vid den
tidpunkt från vilken livräntan skall utges och upphör när livräntan börjar
utges.
Lag 1983:192.
9 § Hade den försäkrade ej fyllt 25 år när skadan
inträffade, skall livränteunderlaget för tiden efter det han uppnår den åldern
utgöras av den inkomst som han med hänsyn till sin sysselsättning då skadan
inträffade sannolikt skulle ha haft vid 25 års ålder, om skadan ej hade
inträffat.
Första stycket har motsvarande
tillämpning på försäkrad som när skadan inträffade ej hade fyllt 21 år
beträffande livränteunderlaget för tiden mellan 21 och 25 års ålder samt på
försäkrad som när skadan inträffade ej hade fyllt 18 år beträffande
livränteunderlaget för tiden mellan 18 och 21 års ålder.
10 § För en försäkrad som avses i 3 kap. 15 §
socialförsäkringslagen (1999:799) eller som i annat fall genomgick
yrkesutbildning när skadan inträffade utgöres livränteunderlaget för beräknad
utbildningstid lägst av den inkomst som han eller hon sannolikt skulle ha fått,
om han eller hon när skadan inträffade hade avbrutit utbildningen och börjat
förvärvsarbeta. Livränteunderlaget för tid efter utbildningstidens slut utgöres
lägst av den inkomst av förvärvsarbete som den försäkrade då sannolikt skulle
ha fått, om skadan ej hade inträffat.
Livränteunderlaget enligt första
stycket får inte beräknas till lägre belopp än vad som motsvarar
två gånger prisbasbeloppet för tid före 21 års ålder,
två och en halv gånger prisbasbeloppet för tid mellan 21 och 25 års ålder,
tre gånger prisbasbeloppet för tid från och med 25 års ålder.
Lag 2002:222.
11 § Vid beräkning av livränteunderlag bortses från
belopp som överstiger sju och en halv gånger det prisbasbelopp som fastställts
för det år då livräntan skall börja utges.
Lag 2002:222.
Omprövning av livränta
12 § Ett beslut om livränta skall omprövas, om
ändring av betydelse har skett i de förhållanden som var avgörande för beslutet
eller om den försäkrades möjlighet att bereda sig inkomst genom arbete
väsentligen har förbättrats. Livränta för förfluten tid får dock inte minskas
eller dras in.
Ett beslut om vilandeförklaring av
sjukersättning eller aktivitetsersättning enligt 16 kap. lagen (1962:381) om
allmän försäkring skall också omfatta sådan livränta som enligt 6 kap. 1 §
första eller andra stycket denna lag samordnats med ersättningen.
För den tid under vilken en sådan
vilandeförklaring gäller skall beslutas om livränta beräknad utifrån dels det
livränteunderlag som legat till grund för bestämmande av livräntan före
vilandeförklaringen, dels de inkomstförhållanden som råder under tiden med
vilandeförklaring.
Lag 2005:335 som trätt i kraft den 1
januari 2006. Se övergångsbestämmelse efter 5 §.
5 kap. Ersättning vid dödsfall
Begravningshjälp
1 § Har försäkrad avlidit till följd av
arbetsskada, utgår begravningshjälp med belopp som motsvarar 30 procent av
basbeloppet vid tiden för dödsfallet.
Livräntor till efterlevande
2 § Om en försäkrad har avlidit till följd av
arbetsskada, har hans efterlevande rätt till livränta enligt detta kapitel.
Livränta utges i form av barnlivränta
till den försäkrades efterlevande barn och i form av omställningslivränta till
den försäkrades efterlevande make.
Med efterlevande make likställs i
fråga om rätt till omställningslivränta den som, utan att vara gift,
stadigvarande sammanbodde med en icke gift försäkrad vid dennes död och som
tidigare har varit gift med eller har eller har haft eller då väntade barn med
den försäkrade.
Lag 2000:465.
3 § Uppbar den försäkrade livränta enligt 4 kap.
med anledning av förlust av arbetsförmågan till följd av skadan, grundas
livränta efter honom på hans egen livränta. Livränta efter annan försäkrad
grundas på vad som enligt 4 kap. skulle ha utgjort livränta till honom vid
förlust av arbetsförmågan, om sådan livränta skulle ha börjat utgå vid tiden
för dödsfallet.
Till grund för beräkningen av
livränta till efterlevande läggs även pension, livränta eller annan ersättning
som utgick till den försäkrade med anledning av tidigare arbetsskada, i den mån
det är skäligt.
Livränta till efterlevande får
inte grundas på högre belopp än som motsvarar sju och en halv gånger basbeloppet
vid den försäkrades död.
Lag 1988:882.
Barn
4 § Barn till en avliden försäkrad har rätt till
livränta för tid till och med den månad då barnet fyller 18 år eller, under de
förutsättningar som anges i 2 kap. 2 § andra - fjärde styckena lagen (2000:461)
om efterlevandepension och efterlevandestöd till barn, längst till och med juni
månad det år då barnet fyller 20 år.
Bestämmelserna i 2 kap 1 § andra
stycket lagen om efterlevandepension och efterlevandestöd till barn tillämpas
även i fråga om rätt till livränta enligt denna paragraf.
Lag 2000:465.
5 § Livränta till ett efterlevande barn utges med
belopp som för år räknat motsvarar 40 procent av det ersättningsunderlag som
anges i 3 §. Är flera barn berättigade till livränta efter den försäkrade, ökas
det nämnda procenttalet med 20 för varje barn utöver det första och fördelas
det sammanlagda livräntebeloppet lika mellan barnen.
Lag 1988:882.
Efterlevande make
6 § Rätt till omställningslivränta har efterlevande
make under de närmare förutsättningar och för den tid som anges i fråga om
omställningspension i 4 kap. 1-4 §§ lagen (2000:461) om efterlevandepension och
efterlevandestöd till barn.
Lag 2000:465.
7 § har upphört att gälla den 1 januari 2003 (lag
2000:465).
8 § Omställningslivränta utges med belopp som, när
den försäkrade även efterlämnar barn som har rätt till livränta efter honom
enligt denna lag, för år räknat motsvarar 20 och i annat fall 45 procent av det
ersättningsunderlag som anges i 3 §.
Lag 2000:465.
9 § har upphört att gälla den 1 januari 2003 (lag
2000:465).
Gemensamma bestämmelser
10 § Om en försäkrad har blivit borta under resa
eller i annat sammanhang och det kan antas att han har avlidit till följd av
arbetsskada, har hans efterlevande rätt till livränta. Som villkor för
utbetalning av livränta får dock krävas förklaring på heder och samvete av
efterlevande att denne saknar varje underrättelse om den försäkrade. I fråga om
omyndig får sådan förklaring krävas från förmyndaren. Förklaring kan också
infordras av en god man eller förvaltare som har förordnats enligt föräldrabalken.
Visar det sig sedermera att den
försäkrade är vid liv eller att han har avlidit av någon annan orsak än
arbetsskada, upphör rätten till livränta.
Lag 1988:882.
11 § Överstiger livräntorna till de efterlevande
efter en försäkrad sammantagna det ersättningsunderlag som anges i 3 §, sätts
livräntorna ned proportionellt så att de tillsammans motsvarar detta underlag.
Bestämmelserna i 7 kap. 2 §
första, 3 och 5 §§ lagen (2000:461) om efterlevandepension och efterlevandestöd
till barn även i fråga om livränta enligt detta kapitel.
Lag 2002:223.
12-14 §§ har upphört att gälla den 1 januari 1990
(lag 1988:882).
6 kap. Särskilda bestämmelser om ersättning
1 § Är någon som har rätt till livränta enligt 4
eller 5 kap. samtidigt berättigad till sjukersättning eller
aktivitetsersättning enligt lagen (1962:381) om allmän försäkring eller
efterlevandepension enligt lagen (2000:461) om efterlevandepension och efterlevandestöd
till barn med anledning av den inkomstförlust som har föranlett livräntan,
utges livräntan endast i den mån den överstiger sjukersättningen,
aktivitetsersättningen eller pensionen.
Om den försäkrade uppbär livränta
och vid en senare tidpunkt blir berättigad till sjukersättning eller
aktivitetsersättning för en sjukdom som inte är arbetsrelaterad skall
samordningen enligt första stycket göras på följande sätt. Livräntan skall
minskas med den andel av ersättningen som svarar mot den andel som nedsättningen
av förmågan att skaffa sig inkomst av arbete till följd av skadan utgjorde av
hel sådan förmåga när livräntan bestämdes.
Har delpension utgått till någon
som tillerkänns livränta enligt 4 kap. och avser livräntan samma inkomstförlust
som delpensionen, får livränta för förfluten tid utges endast i den mån den
överstiger den delpension som utgått för samma tid.
Första stycket gäller även i fråga
om pension som enligt utländskt system för social trygghet utgår med anledning
av arbetsskadan.
Om bestämmelserna om beräkning av
pensionspoäng vid underlåten eller bristande avgiftsbetalning i 11 kap. 6 §
första stycket lagen om allmän försäkring, i detta lagrums lydelse före den 1
januari 1999, eller 4 kap. 8 § andra stycket lagen (1998:674) om inkomstgrundad
ålderspension har tillämpats för år efter det då arbetsskadan har inträffat,
skall vid tillämpning av denna paragraf hänsyn tas till den tilläggspension som
skulle ha utgivits om full avgift hade erlagts.
Lag 2002:225.
2 § En fastställd livränta skall för varje år
räknas om med ledning av ett särskilt tal. Detta tal skall visa den årliga
procentuella förändringen av halva den reala inkomstförändring som beräknats
för inkomstindex enligt 1 kap. 5 § andra stycket lagen (1998:674) om
inkomstgrundad ålderspension med tillägg för den procentuella förändringen i
det allmänna prisläget i juni månad två år före det år livräntan omräknas och
det allmänna prisläget i juni månad året närmast före det året.
Livräntan får högst omräknas till
ett belopp som utgör samma andel av sju och en halv gånger det för året
fastställda prisbasbeloppet som den andel av livränteunderlaget som svarar mot
nedsättningen av förmågan att skaffa sig inkomst genom arbete enligt 4 kap. 2
§.
Lag 2002:222. För den som är född år 1937
eller tidigare tillämpas 2 § i dess äldre lydelse utom såvitt avser sådan
livränta som avser skada som inträffat den månad då den försäkrade fyller 65 år
eller senare.
3 § Är arbetsgivare författningsenligt skyldig att
utge ersättning vid arbetsskada, har han rätt att enligt närmare föreskrifter
som regeringen meddelar erhålla sådan ersättning från arbetsskadeförsäkringen
som för motsvarande ändamål tillkommer den försäkrade eller dennes
efterlevande, i den mån ersättningen ej överstiger vad arbetsgivaren har
utgivit.
4 § En försäkrad som på anmodan av
Försäkringskassan eller med dess samtycke avhåller sig från arbetet i syfte att
förebygga att en arbetsskada uppstår, återuppstår eller förvärras, har rätt att
under tiden få skälig ersättning från arbetsskadeförsäkringen, motsvarande
högst hel sjukpenning enligt bestämmelserna i 3 kap. 1-2 a §§.
Lag 2004:783.
5 § Under tid då den försäkrade är föremål för
sådan behandling eller rehabilitering som avses i 3 kap. 7 b § eller 22 kap. 7
§ lagen (1962:381) om allmän försäkring skall hans förmåga att skaffa sig
inkomst genom arbete anses nedsatt även i den mån åtgärden hindrar honom att
förvärvsarbeta.
Lag 1991:1979.
6 § Ansökan om ersättning enligt denna lag skall
göras inom sex år,
beträffande sjukpenning och livränta från den dag ersättningen avser,
beträffande begravningshjälp från dagen för dödsfallet,
beträffande annan ersättning från den dag då den försäkrade har erlagt det
belopp för vilket ersättning begäres.
Om detta försummas, är rätten till
ersättning förlorad.
7 § Bestämmelserna i 3 kap. 17 §, 16 kap. 8 § och
20 kap. 3-7 §§ lagen (1962:381) om allmän försäkring samt 4 kap. 13 § och 7
kap. 7 § lagen (2000:461) om efterlevandepension och efterlevandestöd till barn
om förmåner som sammanträffar, indragning och nedsättning av ersättning i vissa
fall, anmälningsskyldighet, återbetalningsskyldighet, preskription,
utmätningsförbud och rätt till skadestånd har motsvarande tillämpning i fråga
om ersättning från arbetsskadeförsäkringen.
Vad som sägs i 17 kap. 1 § lagen
om allmän försäkring tillämpas även i fråga om ersättning från
arbetsskadeförsäkringen.
Lag 2002:223.
8 § Sådan livränta som avses i 4 kap. skall inte
utges för tid efter det att den försäkrade sextio dagar i följd varit
frihetsberövad på grund av att han eller hon är
- häktad
- intagen i kriminalvårdsanstalt eller
- intagen i ett hem som avses i 12 § lagen (1990:52) med särskilda bestämmelser
om vård av unga för verkställighet av sluten ungdomsvård. Livräntan skall åter
utges för tid från och med den trettionde dagen före frigivningen. För tid
under vilken den försäkrade vistas utanför en kriminalvårdsanstalt enligt 34 §
lagen (1974:203) om kriminalvård i anstalt tillämpas i stället bestämmelserna i
9 §.
Utan hinder av första stycket
utges livränta för tid under vilken den försäkrades fängelsestraff verkställs
utanför kriminalvårdsanstalt enligt 33 a § lagen om kriminalvård i anstalt.
Skall livränta inte betalas ut för
del av en kalendermånad, beräknas förmånen för varje dag till en trettiondel av
månadsbeloppet och avrundas till närmaste högre krontal.
Försäkringskassan får medge en
nära anhörig, som för sitt uppehälle är beroende av den försäkrade, rätt att
helt eller delvis uppbära livränta som enligt första stycket annars inte skall
utges.
Lag 2002:301. Tillämpas beträffande livränta
som avser tid efter ikraftträdandet.
9 § För varje dag som en försäkrad, som uppbär
livränta enligt 4 kap., på grund av skyddstillsyn med särskild behandlingsplan
vistas i ett sådant familjehem eller hem för vård eller boende som avses i
socialtjänstlagen (2001:453) skall han eller hon betala för sitt uppehälle för
den tid under vilken staten bekostar vistelsen. Betalning skall ske genom att
Försäkringskassan, efter skatteavdrag enligt skattbetalningslagen (1997:483),
gör avdrag från livräntan när denna betalas ut. Om den försäkrade samtidigt med
livräntan uppbär sjukersättning eller aktivitetsersättning enligt lagen
(1962:381) om allmän försäkring, pensionsförmåner enligt 4 eller 6 kap. lagen
(2000:461) om efterlevandepension och efterlevandestöd till barn, ålderspension
enligt lagen (1998:674) om inkomstgrundad ålderspension eller lagen (1998:702)
om garantipension eller äldreförsörjningsstöd enligt lagen (2001:853) om
äldreförsörjningsstöd, skall endast ett avdrag göras från de sammantagna
förmånerna.
Avdraget uppgår till 80 kr för
dag. Det får dock utgöra högst en tredjedel av förmånernas månadsbelopp efter
skatteavdrag delat med 30. Därvid skall det belopp varmed minskning sker
avrundas till närmaste lägre krontal.
Lag 2004:783.
7 kap. Försäkringens finansiering
1 § Om avgifter för finansiering av
arbetsskadeförsäkringen föreskrivs i socialavgiftslagen (2000:980).
Lag 2000:984. Äldre bestämmelser gäller
fortfarande i fråga om avgifter som hänför sig till tid före ikraftträdandet.
2 § har upphört att gälla den 1 januari 2001 (lag
2000:984).
3-4 §§ har upphört att gälla den 1 januari 1982
(lag 1981:693).
8 kap. Övriga bestämmelser
Anmälan om arbetsskada
1 § Underrättelse om arbetsskada skall beträffande
arbetstagare omedelbart lämnas till den arbetsgivare hos vilken arbetstagaren
var anställd när skadan inträffade. Har skada till följd av annat än olycksfall
visat sig först efter det den försäkrade har upphört att vara utsatt för
inverkan som har orsakat skadan, skall underrättelse lämnas till den
arbetsgivare hos vilken den försäkrade senast var utsatt för sådan inverkan.
Finns någon som på arbetsgivarens vägnar förestår arbetet, får underrättelsen i
stället lämnas till denne. Beträffande försäkrad som avses i 3 kap. 15 §
socialförsäkringslagen (1999:799) skall vad i detta kapitel sägs om
arbetsgivare gälla rektor eller annan som förestår utbildningen.
Arbetsgivare eller
arbetsföreståndare som genom underrättelse enligt första stycket eller på annat
sätt har fått kännedom om inträffad arbetsskada är skyldig att omedelbart
anmäla skadan till Försäkringskassan. Annan försäkrad än arbetstagare skall
själv anmäla arbetsskada till Försäkringskassan. Har han avlidit till följd av
skadan, skall anmälan göras av den som har rätt att företräda dödsboet.
Anmälan enligt andra stycket skall
göras enligt föreskrifter som meddelas av regeringen. Nödvändiga utgifter för
läkarutlåtanden ersättes i enlighet med vad regeringen föreskriver.
Lag 2004:783.
2 § Ansökan om ersättning enligt denna lag skall
göras skriftligen hos Försäkringskassan.
Lag 2004:783.
Bestämmande och utbetalning av ersättning
3 § Försäkringskassan skall så snart det kan ske
bestämma den ersättning som skall betalas ut.
Frågan om den försäkrade har
ådragit sig en arbetsskada skall endast prövas i den mån det behövs för att
bestämma ersättning enligt denna lag. Bestämmelsen i 20 kap. 2 a § lagen
(1962:381) om allmän försäkring om förordnande till dess slutligt beslut kan
fattas gäller även i fråga om ersättning från arbetsskadeförsäkringen.
Beslut som meddelas enligt denna
lag skall gälla omedelbart, om ej annat föreskrivs i beslutet eller bestäms av
den myndighet som har att pröva beslutet.
Lag 2004:783.
4 § Ärende angående livränta till den försäkrade
och i annat ärende uppkommen fråga huruvida den försäkrade har ådragit sig
arbetsskada till följd av annat än olycksfall skall i Försäkringskassan avgöras
av socialförsäkringsnämnd. Regeringen får dock meddela föreskrifter om
behörighet för tjänsteman hos Försäkringskassan att avgöra ärenden som är av
enkel beskaffenhet och inte angår livränta till den försäkrade.
Lag 2004:783 .
5 § Ersättning betalas ut i den ordning som
regeringen föreskriver.
Lag 2004:480.
Uppgiftsskyldighet m. m.
6 § Den som har rätt till ersättning från
arbetsskadeförsäkringen är skyldig att enligt föreskrifter som meddelas av
regeringen eller myndighet som regeringen bestämmer lämna de uppgifter som är
av betydelse för tillämpningen av denna lag. Är den förmånsberättigade omyndig
eller har god man eller förvaltare enligt föräldrabalken förordnats för honom,
skall uppgifterna lämnas av förmyndaren eller, om det kan anses följa av
uppdraget, av gode mannen eller förvaltaren.
Lag 1988:1270.
7 § Myndighet, arbetsgivare och uppdragsgivare är
skyldiga att på begäran lämna domstol eller Försäkringskassan uppgift om
namngiven person rörande förhållande som är av betydelse för tillämpningen av
denna lag. Arbetsgivare och uppdragsgivare är även skyldiga att lämna sådan
uppgift om arbetet och arbetsförhållandena som behövs för att bestämma
ersättningsbelopp.
Lag 2004:783.
8 § Domstol och Försäkringskassan har, i den mån
det behövs för att bestämma ersättning enligt denna lag, rätt att hos myndighet
som har att utöva tillsyn över arbetsgivares verksamhet begära undersökning av
arbetsförhållanden eller att, om särskilda skäl föreligger eller det gäller
annan försäkrad än arbetstagare, själva företa sådan undersökning.
Lag 2004:783.
9 § Försäkringskassan får i ärende angående
arbetsskadeförsäkring begära att tingsrätt håller förhör med vittne eller
sakkunnig. Ingen är skyldig att inställa sig vid annan tingsrätt än den inom
vars domkrets han vistas. Om förhöret skall i tillämpliga delar gälla vad som
föreskrives om bevisupptagning utom huvudförhandling. Ersättning till den som
har inställt sig för att höras utgår med skäligt belopp som rätten bestämmer och
betalas av Försäkringskassan.
Lag 2004:783.
10 § har upphört att gälla 1 januari 1981 (lag
1980:237).
Ansvarsbestämmelser
11 § Den som underlåter att fullgöra
anmälningsskyldighet enligt 1 § andra stycket första meningen dömes till böter.
Till samma straff dömes arbetsgivare och uppdragsgivare som underlåter att
fullgöra uppgiftsskyldighet enligt 7 §.
Den som uppsåtligen eller av grov
oaktsamhet lämnar oriktigt meddelande i uppgift som skall lämnas enligt denna
lag dömes till böter, om ej gärningen är belagd med straff i brottsbalken.
Lag 1977:264.
Besvär m. m.
12 § Bestämmelserna i 20 kap. 10-13 §§ lagen
(1962:381) om allmän försäkring om omprövning och ändring av Försäkringskassans
beslut samt överklagande av Försäkringskassans och domstols beslut har
motsvarande tillämpning i ärende enligt denna lag.
Lag 2004:783.
2.
Beträffande omprövning eller överklagande av beslut som har meddelats en allmän
försäkringskassa tillämpas föreskrifterna i punkt 4 ikraftträdande- och
övergångsbestämmelserna till lagen (2004:781) om ändring i lagen (1962:381) om
allmän försäkring. Vidare tillämpas föreskriften i punkt 5 samma
ikraftträdande- och övergångsbestämmelser om avvisningsbeslut har meddelats av
en allmän försäkringskassa.
13 § har upphört att gälla den 1 januari 2005 (lag
2004:783).
14 § Regeringen får träffa överenskommelse med
främmande makt om utsträckt tillämpning av denna lag eller om undantag i vissa
fall från lagens bestämmelser.
Övergångsbestämmelser
till lag 2000:465.
2. I fall då efterlevandes rätt till livränta grundas på en arbetsskada som har
inträffat före ikraftträdandet gäller också, om annat inte sägs i punkterna 3
och 4, fortfarande äldre bestämmelser om sådan livränta. Har dödsfallet inträffat
före utgången av år 2002 gäller dock alltid de äldre bestämmelserna.
3. De nya bestämmelserna om omställningslivränta i 5 kap. 6 § gäller även om
arbetsskadan har inträffat under något av åren 1990-2002 under förutsättning
att den efterlevande till följd av dödsfallet inte samtidigt har rätt till
änkepension enligt 6 kap. lagen (2000:461) om efterlevandepension och
efterlevandestöd till barn.
4. Vid tillämpning av de nya bestämmelserna i 6 kap. 1 § skall
efterlevandelivränta till en efterlevande make, som vid utgången av år 2002
hade rätt till sådan livränta, betalas ut med lägst det belopp som den
efterlevande vid tillämpning av de äldre bestämmelserna i samma paragraf hade
rätt till i december 2002. Detta belopp skall anknytas till prisbasbeloppet för
år 2002 och räknas om vid förändring av detta. Skall livräntan omprövas av
annan anledning skall dock de nya reglerna tillämpas. Om livräntan utges med
stöd av övergångsbestämmelserna till lagen (1988:882) om ändring i lagen
(1976:380) om arbetsskadeförsäkring skall dock punkten 10 i nämnda
övergångsbestämmelser tillämpas.
Lag 2002:1072.
5. Äldre bestämmelser om förtidspension i 6 kap. 1 § tillämpas fortfarande
beträffande ersättning som avser tid före ikraftträdandet. Lag 2001:496.
6. Vid samordning mellan sjukersättning, som enligt övergångsbestämmelserna
till lagen (2001:489) om ändring i lagen (1962:381) om allmän försäkring
omvandlats från förtidspension, och livränta enligt denna lag skall utöver den
livränta som överstiger sjukersättningen utges ett tillägg i form av en
bruttoförhöjning som svarar mot skillnaden mellan den utbetalda
sjukersättningen i januari 2003 och den förtidspension som skulle ha betalats
ut för samma månad om äldre bestämmelser fortfarande skulle ha varit gällande.
Bruttoförhöjningen anknyts till prisbasbeloppet och omräknas vid förändringar
av detta. Om graden av samordning av livräntan och sjukersättningen förändras
efter omvandlingen bortfaller bruttoförhöjningen. För bruttoförhöjning skall i
övrigt gälla vad som föreskrivs om garantiersättning i 9 kap. lagen om allmän
försäkring. Lag 2001:496.
Övergångsbestämmelser till lag 2002:222
2. Äldre bestämmelser i 2 kap. 1 och 2 §§ skall fortsätta att gälla för
arbetsskador som har inträffat före ikraftträdandet.
3. För den som är född år 1937 eller tidigare tillämpas 6 kap. 2 § i dess äldre
lydelse utom såvitt avser sådan livränta som avser skada som inträffat den
månad då den försäkrade fyller 65 år eller senare.
Lag 2002:301.
Förordning
(1977:284) om arbetsskadeförsäkring och statligt personskadeskydd
Inledning
1 § I denna förordning ges
verkställighetsföreskrifter till
1. lagen (1976:380) om arbetsskadeförsäkring,
2. lagen (1977:265) om statligt personskadeskydd,
3. lagen (1977:267) om krigsskadeersättning till sjömän.
Arbetsskadeförsäkring vid utbildning
2 § Arbetsskadeförsäkringen gäller även den som
1. deltar i ett arbetsmarknadspolitiskt program, dock inte stöd till start av
näringsverksamhet eller friåret, och får aktivitetsstöd enligt förordningen
(1996:1100) om aktivitetsstöd,
2. genomgår arbetsprövning eller arbetsträning som har godkänts av
Försäkringskassan eller utredning i samband med sådan prövning eller träning,
3. gör ett obligatoriskt studiebesök eller besök för kartläggning av sökandens
yrkeskunskaper innan han eller hon anvisas ett arbetsmarknadspolitiskt program
och får aktivitetsstöd enligt förordningen (1996:1100) om aktivitetsstöd; detta
gäller dock inte före en anvisning till stöd till start av näringsverksamhet
eller friåret, eller
4. deltar i arbetslivsinriktad rehabilitering enligt 22 kap. lagen (1962:381)
om allmän försäkring.
Arbetsskadeförsäkringen skall, i
den omfattning som anges i 4 §, dessutom gälla den som
1. efter fullgjord skolplikt genomgår yrkesutbildning eller förberedande sådan
utbildning,
2. genomgår årskurs 7 eller högre årskurs i grundskolan, särskolans yrkesskola,
gymnasieskolan eller motsvarande utbildning.
Förordning 2004:885.
3 § Arbetsskadeförsäkringen gäller ej vid
utbildning av den som omfattas av det statliga personskadeskyddet.
4 § Arbetsskadeförsäkringen gäller i de fall som
avses i 2 § andra stycket under moment i utbildningen då eleven utför arbete
som stämmer överens med eller till sin art liknar sådant som vanligen utföres vid
förvärvsarbete.
Förordning 1990:206.
Arbetsskada genom smitta
5 § Som arbetsskada enligt 2 kap. 1 § fjärde
stycket lagen (1976:380) om arbetsskadeförsäkring anses
1. sjukdom som har framkallats genom smitta och som har ådragits i
sysselsättning vid laboratorium där arbete med smittämnet bedrivs,
2. Smittsam sjukdom som anges i bilagan till denna förordning samt resistenta
stafylokockinfektioner, erysipeloid, kokoppor, lepra, mul- och klövsjuka,
papegojsjuka och andra ornithoser, primär icke varig hjärn- och
hjärnhinneinflammation, rots, trichofyti, tularemi, undulantfeber samt Weils
sjukdom och andra leptospiroser, om sjukdomen har ådragits
- i arbete vid sjukvårdsinrättning,
- i annat arbete vid behandling, vård eller omhändertagande av smittförande
person eller vid omhänderhavande eller hantering av smittförande djur eller
material.
Förordning 2004:493.
6 § Det statliga personskadeskyddet skall även
gälla
1. hemvärnspersonal,
2. krigsfrivillig,
3. medlem i en frivillig försvarsorganisation,
4. den som genomgår frivillig utbildning eller antagningsprövning vid Försvarsmakten,
5. praktikant vid Försvarsmakten,
6. ledamot av en medinflytandeorganisation för totalförsvarspliktiga när denne
inte fullgör plikttjänstgöring.
7. avgående ledamot i en medinflytandeorganisation för totalförsvarspliktiga
när denne tjänstgör för inskolning av nya ledamöter.
Förordning 1997:1195.
7 § Bestämmelserna i 12 § första stycket lagen
(1977:265) om statligt personskadeskydd om lägsta sjukpenningunderlag skall
även gälla den som genomgår utbildning till officer. Bestämmelsen skall även
tillämpas för beräkning av livränteunderlag.
Förordning 2002:526.
Anmälan om arbetsskada
8 § Anmälan hos Försäkringskassan om arbetsskada
skall göras om skadan har medfört eller kan antas medföra rätt till
sjukvårdsersättning, sjukpenning eller rehabiliteringsersättning från den
allmänna försäkringen eller sjuklön enligt lagen (1991:1047) om sjuklön eller
ersättning från arbetsskadeförsäkringen.
Anmälan skall även göras om skadan
har föranlett eller kan antas föranleda sveda och värk eller lyte eller annat
stadigvarande men.
Förordning 2004:885.
9 § Anmälan om arbetsskada skall göras på blankett
enligt formulär som Försäkringskassan fastställer efter samråd med
Arbetsmiljöverket eller, beträffande arbete på fartyg, med Sjöfartsverket.
Förordning 2004:885.
10 § Arbetsgivare eller arbetsföreståndare skall
samråda med skyddsombudet om arbetsskadeanmälan och ge ombudet en kopia av
denna.
11 § Om arbetsskada har inträffat utom riket, får
skadeanmälan göras hos svensk beskickning eller svenskt konsulat. Beskickningen
eller konsulatet skall omedelbart ombesörja undersökning som kan behövas och
därefter sända handlingarna i ärendet till Försäkringskassan.
Förordning 2004:885.
12 § Försäkringskassan skall sända en kopia av
arbetsskadeanmälan till Arbetsmiljöverket eller, beträffande arbete på fartyg,
till Sjöfartsverket.
Förordning 2000:958.
13 § Försäkringskassan skall inhämta läkarutlåtande
om anmäld arbetsskada. Utlåtandet skall lämnas på blankett enligt formulär som
Försäkringskassan fastställer efter samråd med Socialstyrelsen.
Förordning 2004:885.
14 § Blanketter som avses i 9 och 13 §§
tillhandahålles av Försäkringskassan och svenska beskickningar och konsulat.
Förordning 2004:885.
15 § Försäkringskassan, Arbetsmiljöverket och
Sjöfartsverket kan påkalla polisundersökning om arbetsskada som har inträffat.
Förordning 2004:885.
Anmälan om skada som omfattas av statligt
personskadeskydd
16 § Underrättelse om skada som omfattas av
statligt personskadeskydd och som visar sig under skyddstiden skall lämnas
1. beträffande tjänstgöring i Försvarsmakten enligt lagen (1994:1809) om
totalförsvarsplikt:
till kompanichefen eller motsvarande chef eller befäl,
2. beträffande mönstring eller annan utredning enligt lagen om
totalförsvarsplikt eller under antagningsprövning enligt lagen (1994:1810) om
möjlighet för kvinnor att fullgöra värnplikt eller civilplikt med längre
grundutbildning:
till den som ansvarar för utredningen,
3. beträffande tjänstgöring enligt lagen om totalförsvarsplikt i annat fall än
under 1:
till Statens räddningsverk eller myndighet som verket bestämmer,
4. beträffande räddningstjänst eller övning med kommunal organisation för
räddningstjänst:
till räddningschefen, räddningsledaren eller länsstyrelsen,
5. beträffande hemvärnstjänstgöring:
till hemvärnskompanichefen,
6. beträffande verksamhet som någon som avses i 6 § 2–6 deltar i:
till kompanichefen eller motsvarande befäl i fråga om verksamhet i
Försvarsmakten, och i fråga om övrig verksamhet till Arbetsmarknadsstyrelsen
såvitt avser frivillig försvarsverksamhet och till Statens räddningsverk såvitt
avser medinflytandeverksamhet,
7. beträffande intagning i anstalt, hem som avses i 12 § lagen (1990:52) med
särskilda bestämmelser om vård av unga, hem som avses i 22 § lagen (1988:870)
om vård av missbrukare i vissa fall, häkte eller polisarrest: till
föreståndaren.
Kompanichef eller motsvarande
befäl inom Försvarsmakten skall omedelbart underrätta regementschefen eller
motsvarande chef om skada som han blivit underrättad om eller på annat sätt har
fått kännedom om.
Förordning 2005:821
som trätt i kraft den 1 januari 2006.
17 § Chef eller annan som avses i 16 § vilken genom
underrättelse eller på annat sätt har fått kännedom om att skada har inträffat
är skyldig att omedelbart anmäla skadan till Försäkringskassan. Skada under
verksamhet vid Försvarsmakten skall anmälas av regementschefen eller
motsvarande chef.
Vid anmälan enligt första stycket
har 8 § motsvarande tillämpning.
Förordning 2004:885.
18 § Skadeanmälan skall göras på blankett enligt
formulär som Försäkringskassan fastställer efter samråd med berörda centrala
förvaltningsmyndigheter.
Försäkringskassan skall sända en
kopia av skadeanmälan till Kammarkollegiet.
Förordning 2004:885.
19 § Bestämmelserna i 11–14 §§ har motsvarande
tillämpning beträffande anmälan om skada som omfattas av statligt
personskadeskydd.
Ersättning för läkarutlåtande m. m.
20 § Utgifter för läkarutlåtande och
läkarundersökning för skadereglering samt för resa och kost i samband med
undersökningen ersättes med skäligt belopp.
Ersättningen utgår vid arbetsskada
från arbetsskadeförsäkringen och annars av statsmedel.
Statlig arbetsskadeersättning
21 § Om en arbetsskada har ådragits i utbildning
som har anordnats av staten, utgår ersättning av statsmedel.
Förordning 1995:902.
22 § I fråga om skador som avses i 21 § svarar
staten för arbetsskadeförsäkringens förvaltningskostnader.
Utbetalning av ersättning
23 § Begravningshjälp betalas ut till den som
enligt lag har att taga vård om den avlidnes egendom. Annan ersättning betalas
ut till den förmånsberättigade, om ej annat följer av särskilda föreskrifter.
24 § Bestämmelser om utbetalning av sjukpenning
finns i förordningen (1982:366) om utbetalning av dagersättningar från
Försäkringskassan.
Livränta betalas ut en gång i
månaden.
Förordning 2004:885.
25 § Livränta för förfluten tid och annan
ersättning än som sägs i 24 § betalas ut så snart det kan ske.
26 § Uppkommer öretal vid utbetalning av
sjukpenning eller livränta jämkas öretalet till närmaste krontal eller, om det
slutar på 50 öre, till närmast högre krontal.
Förordning 1986:859.
Omräkning av livränta
27 § Det tal som den fastställda livräntan skall
räknas om med enligt 6 kap. 2 § första stycket första meningen lagen (1976:380)
om arbetsskadeförsäkring skall ha fyra decimaler.
Förordning 2002:784. Den nya föreskriften tillämpas
första gången vid omräkning av livränta för år 2004.
Arbetsgivarinträde
28 § Bestämmelserna i 6 kap. 3 § lagen (1976:380)
om arbetsskadeförsäkring om arbetsgivares rätt att erhålla ersättning med
belopp som svarar mot vad han har utgivit tillämpas på arbetsgivare för sjömän.
Inträde i rätt till
begravningshjälp får ske till högst halva beloppet.
Bemyndiganden
29 § Försäkringskassan bemyndigas att meddela
1. föreskrifter om uppgiftsskyldighet enligt 8 kap. 6 § lagen (1976:380) om
arbetsskadeförsäkring,
2. ytterligare föreskrifter för verkställighet av lagen om
arbetsskadeförsäkring, lagen (1977:265) om statligt personskadeskydd och lagen
(1977:267) om krigsskadeersättning till sjömän, beträffande lagen om statligt
personskadeskydd efter samråd med berörda centrala förvaltningsmyndigheter.
Förordning 2004:885.
Bilaga
Förteckning över smittsamma
sjukdomar som avses i 5 § 2 i förordningen
- difteri
- fläckfeber
- gula febern
- hepatit A
- hepatit B
- hepatit C
- hepatit D
- hepatit E
- hepatit non A non B non C non D non E
- meningokockinfektion
- polio
- svår akut respiratorisk sjukdom (SARS)
- tuberkulos
- virala hemorragiska febrar exkl. nefropathia epidemica
- återfallsfeber
- kolera
- mjältbrand
- paratyfoidfeber
- pest
- rabies
- salmonellainfektion
- shigellainfektion
- tyfoidfeber
Förordning (2004:493).
Förordning
(1988:1542) om behörighet att avgöra vissa ärenden enligt lagen (1976:380) om
arbetsskadeförsäkring
1 § Ett förenklat beslutsförfarande som avses i 8
kap. 4 § första stycket andra meningen lagen (1976:380) om
arbetsskadeförsäkring får tillämpas hos Försäkringskassan enligt 2 §.
Förordning 2004:894.
2 § Hos Försäkringskassan avgör en tjänsteman
1. ärenden om arbetsskada till följd av buller,
2. ärenden om arbetsskada i form av pleuraplack till följd av inverkan av
asbest,
3. ärenden där frågan gäller om ett sjukdomsfall är att hänföra till samma
skada som ett tidigare inträffat sjukdomsfall, vilket har godkänts såsom
arbetsskada av en socialförsäkringsnämnd, dock endast om det nya sjukdomsfallet
har inträffat inom ett år från det att det tidigare sjukdomsfallet har
avslutats.
Vad som sagts i första stycket
gäller inte ärenden som angår livränta till den försäkrade eller särskild
efterlevandelivränta eller ärenden som är av vidlyftig eller svår beskaffenhet.
Förordning 2004:894.
Riksförsäkringsverkets föreskrifter (RFFS 1977:13) om
arbetsskadeförsäkring och statligt personskadeskydd
1 § Har en försäkrad fått ersättning enligt 2 eller
3 kap. eller rehabiliteringspenning enligt 22 kap. lagen (1962:381) om allmän
försäkring men hade ersättningen rätteligen bort utgå enligt lagen (1976:380)
om arbetsskadeförsäkring eller lagen (1977:265) om statligt personskadeskydd, skall
den utgivna ersättningen dras av från den ersättning som tillkommer den
försäkrade enligt lagen om arbetsskadeförsäkring eller lagen om statligt
personskadeskydd. Ersättning som dras av tillgodoförs Försäkringskassans medel
för den obligatoriska sjukförsäkringen.
RFFS 2004:28.
2 § Egenlivränta betalas ut från och med den månad
då rätten till förmånen inträdde.
Efterlevandelivränta betalas ut
från och med den månad då den försäkrade avled eller om han eller hon vid sin
död uppbar egenlivränta, från och med månaden efter den, då dödsfallet
inträffade.
Livränta i annat fall än som avses
i 4 kap. 4 § och 6 kap. 8 § lagen (1976:380) om arbetsskadeförsäkring betalas
ut till och med den månad då livräntetagaren avled eller rätten till livränta
annars upphörde.
RFFS 2003:17.
3 § För den som är född i någon av dagarna 1-15 i
en månad skall Försäkringskassan betala ut arbetsskadelivränta så att den kan
lyftas den 18 i utbetalningsmånaden. För den som är född någon av dagarna 16-31
i en månad skall arbetsskadelivräntan kunna lyftas den 19 i utbetalningsmånaden.
Om utbetalningsdagen är en söndag
eller en omedelbart därpå följande helgdag, skall arbetsskadelivräntan kunna
lyftas första vardagen därefter. Om utbetalningsdagen är en annan helgdag, en
lördag eller midsommarafton, skall arbetsskadelivräntan kunna lyftas den
närmast föregående vardagen.
RFFS 2004:28
4 § Dödsfallsintyg och släktutredning skall bifogas
ansökan om efterlevandelivränta.
RFFS 1989:30.
5-6 §§ har upphört att gälla den 1 januari 2003
(RFFS 2002:27).
Riksförsäkringsverkets
föreskrifter (RFFS 2003:24) om särskilt indexeringstal för livränta
1 § Följande särskilda indexeringstal skall gälla
vid årlig omräkning av fastställd livränta enligt 6 kap. 2 § lagen om
arbetsskadeförsäkring.
|
År
|
|
|
2004
|
1,0253
|
|
2005
|
1,0140
|
|
2006
|
1,0164 (FKFS 2005:21)
|
Riksförsäkringsverkets allmänna råd (RAR
2001:2) om arbetsskadeförsäkring och statligt personskadeskydd
Till lagen (1976:380) om arbetsskadeförsäkring
3 kap. 3 §
Innehållet i bestämmelsen
I den utsträckning ersättning inte betalas enligt lagen (1962:381) om
allmän försäkring ersätter arbetsskadeförsäkringen nödvändiga kostnader för
bl.a. särskilda hjälpmedel.
Allmänna råd
Försäkringskassan bör endast ersätta kostnaden för sådana särskilda
hjälpmedel som är avsedda att ersätta förlorade kroppsfunktioner och som skall
användas i den dagliga livsföringen.
3 kap. 4 §
Innehållet i bestämmelsen
Den som beviljas ersättning för inkomstförlust till följd av en arbetsskada
har rätt till särskild arbetsskadeersättning som kompensation för
inkomstförlust som avser två sjukdagar. Denna ersättning skall beräknas för dag
med 80 procent av det livränteunderlag som gäller vid tiden för beslutet, delat
med 365.
Om en försäkrad kan visa att han
eller hon haft fler än två sjukdagar med inkomstförlust under sjukdomsperioder
till följd av arbetsskadan har han eller hon rätt till särskild
arbetsskadeersättning för visat antal dagar. Den särskilda
arbetsskadersättningen skall i dessa fall utges med 80 procent av den faktiska
inkomstförlusten, dock högst med 80 procent av det livränteunderlag som nämns i
första stycket, delat med 365.
Den särskilda
arbetsskadeersättningen avrundas för dag till närmaste hela krontal.
Allmänna råd
Om en försäkrad begär ersättning för fler än två sjukdagar (karensdagar)
bör de två första sjukdagarna under sjukdomsperioder till följd av
arbetsskadan, vara de som ersätts enligt första stycket.
Om en försäkrad beviljas
sjukpenning enligt lagen om arbetsskadeförsäkring bör livränteunderlaget
beräknas med ledning av den inkomst som ligger till grund för beräkningen av
sjukpenningen.
RAR 2002:20.
6 kap. 8 § fjärde stycket
Innehållet i bestämmelsen
Försäkringskassan får medge en nära anhörig, som för sitt uppehälle är
beroende av den försäkrade, rätt att helt eller delvis uppbära livränta som
enligt 6 kap. 8 § första stycket lagen (1976:380) om arbetsskadeförsäkring
annars inte skall utges.
Allmänna råd
Om den nära anhöriges inkomster (inklusive egna tillgångar och
socialförsäkringsförmåner) efter skatt understiger det belopp som framgår av
Riksskatteverkets årligen utgivna allmänna råd om bestämmande av
förbehållsbelopp vid utmätning av lön m.m., bör han eller hon anses vara
beroende av den försäkrade för sitt uppehälle.
Vid bedömningen av en nära
anhörigs behov av hela eller del av den tillfälligt indragna livräntan bör
vägledning hämtas från nämnda allmänna råd. Beloppet (efter skatt) som
utbetalas till den anhörige bör tillsammans med den anhöriges egna inkomster
inte understiga det förbehållsbelopp som framräknas på sätt som framgår av
nämnda allmänna råd. Det bör dock inte överstiga hela den tillfälligt indragna
livräntan.
RAR 2003:3.
8 kap. 3 § andra stycket
Innehållet i bestämmelsen
Bestämmelsen i 20 kap. 2 a § lagen (1962:381) om allmän försäkring gäller
även i fråga om ersättning från arbetsskadeförsäkringen.
Allmänna råd
Försäkringskassan bör inte provisoriskt bevilja ersättning från
arbetsskadeförsäkringen för längre tid än tre månader om inte särskild
utredning måste avvaktas. Ett nytt provisoriskt beslut bör därefter endast
fattas om det inträffar omständigheter som försäkringskassan inte kan påverka.
RAR 2002:20.
Till lagen (1977:265) om
statligt personskadeskydd
10 §
Innehållet i bestämmelsen
Ersättning enligt denna lag utges vid sjukdom, bestående nedsättning av
arbetsförmågan och dödsfall. Därvid tillämpas 3 kap. 1-4, 7, 9, och 10 §§ samt 4-6
kap. lagen (1976:380) om arbetsskadeförsäkring, om inte annat följer av 11-14
§§ denna lag.
Allmänna råd
Riksförsäkringsverkets allmänna råd till 3 kap. 3 och 4 §§ samt 6 kap. 8 § fjärde
stycket lagen (1976:380) om arbetsskadeförsäkring bör även tillämpas i ärenden
enligt lagen om statligt personskadeskydd.
RAR 2004:3
