Förordning
RFFS
RAR
1 § I denna lag avses, där ej annat framgår, med år
kalenderår och med månad kalendermånad.
Lag 1999:800.
2 § Vid tillämpning av bestämmelserna i 3 kap. 2 a
§ andra stycket skall den som lämnat uppgift om innehav av en F-skattsedel i en
anbudshandling, en faktura eller någon därmed jämförlig handling, som även
innehåller uppgifter om utbetalarens och betalningsmottagarens namn och adress
eller andra för identifiering godtagbara uppgifter samt uppgift om
betalningsmottagarens personnummer, samordningsnummer eller organisationsnummer
anses ha en sådan skattsedel. Uppgiften om innehav av en F-skattsedel gäller
även som sådant skriftligt åberopande av F-skattsedeln som avses i 3 kap. 2 a §
tredje stycket. Det som nu sagts gäller dock inte om den som betalar ut
ersättningen känner till att uppgiften om innehav av en F-skattsedel är
oriktig. Bestämmelser om påföljd för den som lämnar oriktig uppgift finns i
skattebrottslagen (1971:69).
Lag 2002:191. Äldre bestämmelser gäller
fortfarande för tid före ikraftträdandet.
2 a § Om det inte utan betydande dröjsmål kan
avgöras om rätt till ersättning föreligger enligt denna lag, men det finns
sannolika skäl för att sådan rätt föreligger, skall Försäkringskassan besluta
att ersättning skall betalas ut med ett skäligt belopp om detta är av väsentlig
betydelse för den försäkrade. Detsamma gäller om det står klart att rätt till
ersättning föreligger men ersättningens belopp inte kan bestämmas utan betydande
dröjsmål. För sådan ersättning får föreskrivas särskilda villkor.
Om det senare bestäms att
ersättning inte skall utges eller skall utges med lägre belopp är den
försäkrade inte skyldig att betala tillbaka utbetalad ersättning i andra fall
än som anges i 4 §.
Finns det sannolika skäl att dra
in eller minska en ersättning, kan Försäkringskassan besluta att ersättningen
skall hållas inne eller utges med lägre belopp till dess slutligt beslut
fattas.
I ärenden som skall avgöras av
socialförsäkringsnämnd får beslut enligt första och tredje styckena fattas av
tjänsteman i Försäkringskassan, om nämnden gett ett sådant bemyndigande.
Lag 2004:781.
3 § Ersättning enligt denna lag får dras in eller
sättas ned, om den som är berättigad till ersättningen
a) ådragit sig sjukdomen eller skadan vid uppsåtligt brott som han har dömts
för genom dom som har vunnit laga kraft;
b) vägrar att genomgå undersökning av läkare eller att följa läkares
föreskrifter;
c) underlåter att ge in ett sådant läkarintyg eller en sådan försäkran som
skall ges in till Försäkringskassan enligt 3 kap. 8 § eller vägrar ge in en
särskild försäkran enligt tredje stycket samma paragraf;
d) medvetet eller av grov vårdslöshet lämnar oriktig eller vilseledande uppgift
angående förhållande, som är av betydelse för rätten till ersättning.
Vägrar en försäkrad utan giltig
anledning att genomgå sådan behandling, utredning eller rehabilitering som
avses i 3 kap. 7 b och 8 a §§, 7 kap. 3 b § eller 22 kap. 4, 5 och 7 §§ eller
delta vid ett sådant avstämningsmöte som anges i 3 kap. 8 a § får sjukpenning,
sjukersättning eller aktivitetsersättning helt eller delvis tills vidare
förvägras honom eller henne, under förutsättning att han eller hon erinrats om
denna påföljd.
Om någon som är berättigad till
ersättning enligt denna lag i annat fall underlåter att lämna uppgifter i
enlighet med vad som anges i 8 § eller vägrar att ta emot besök som anges där,
får ersättningen dras in eller sättas ned om omständigheterna motiverar det.
Lag 2004:781.
4 § Har någon genom oriktiga uppgifter eller genom
underlåtenhet att fullgöra en uppgifts- eller anmälningsskyldighet eller på
annat sätt förorsakat att ersättning utgått obehörigen eller med för högt
belopp, eller har någon eljest obehörigen eller med för högt belopp uppburit ersättning
och har han skäligen bort inse detta, skall återbetalning ske av vad som för
mycket utbetalats.
Om det i särskilt fall finns
anledning får Försäkringskassan helt eller delvis efterge krav på återbetalning
enligt första stycket.
Har återbetalningsskyldighet
ålagts någon enligt första stycket, får vid senare utbetalning till honom i
avräkning på vad som för mycket utgått innehållas ett skäligt belopp.
Avdrag på en ersättning enligt
denna lag får vidare göras om någon enligt beslut av Försäkringskassan eller
Premiepensionsmyndigheten är återbetalningsskyldig för en ersättning som har
utgetts på grund av en annan författning. Har avdrag gjorts med anledning av
beslut om återbetalningsskyldighet av premiepension skall det avdragna beloppet
överlämnas till Premiepensionsmyndigheten.
Vad som sägs i första - fjärde
styckena gäller inte sådana förhållanden som avses i 4 a §.
Lag 2004:781.
4 a § Om en vårdgivare har fått tandvårdsersättning
som avses i 2 kap. 3 § med ett för högt belopp, får Försäkringskassan kräva
tillbaka det belopp som felaktigt betalats ut. Försäkringskassan får i ett
sådant fall i stället räkna av beloppet från en fordran som vårdgivaren har på
tandvårdsersättning.
Försäkringskassan får sätta ned
den samlade tandvårdsersättning som en vårdgivare begär för viss tid till ett
skäligt belopp, om det begärda beloppet kan antas vara för högt och
ersättningen inte kan beräknas tillförlitligt på grundval av vårdgivarens
uppgifter.
Lag 2004:781.
5 § Ersättning enligt denna lag, som ej lyfts före
utgången av andra året efter det varunder beloppet förfallit till betalning,
skall vara förverkad.
6 § Försäkrads fordran på ersättning enligt denna
lag, som innestår hos Försäkringskassan, får inte utmätas. Försäkrads rätt till
ersättning får inte heller överlåtas, innan ersättningen är tillgänglig för
lyftning.
Bestämmelserna i första stycket
hindrar ej utmätning enligt vad som föreskrives i 7 kap. utsökningsbalken.
Lag 2004:781.
7 § Äger någon rätt till ersättning enligt denna
lag, är han ej därav hindrad att göra gällande det anspråk på skadestånd utöver
ersättningen, som må tillkomma honom.
Ersättning enligt denna lag må ej
återkrävas av den som är skyldig att utgiva skadestånd till den
ersättningsberättigade.
8 § Den som är försäkrad eller på annan grund har
rätt till ersättning enligt denna lag är skyldig att lämna de uppgifter som är
av betydelse för tillämpningen av lagen. Beträffande den som är omyndig eller
har god man eller förvaltare enligt föräldrabalken har förmyndaren eller, om
det kan anses följa av uppdraget, gode mannen eller förvaltaren skyldighet att
lämna uppgifterna.
Uppgifter om faktiska förhållanden
skall lämnas på heder och samvete, om inte särskilda skäl talar mot det.
Närmare föreskrifter om skyldighet
att lämna uppgifter enligt första och andra styckena meddelas av regeringen
eller den myndighet som regeringen bestämmer.
Även i andra fall än när det är
särskilt föreskrivet får Försäkringskassan för bedömningen av rätten till
ersättning som Försäkringskassan betalar ut enligt denna lag
1. göra förfrågan hos den försäkrade eller någon annan som kan antas kunna
lämna nödvändiga uppgifter, och
2. besöka den försäkrade.
Lag 2004:781.
8 a § har upphört att gälla den 1 januari 1998 (lag
1997:1307).
9 § Statliga och kommunala myndigheter ävensom
arbetsgivare och försäkringsinrättningar skall på begäran lämna domstol eller
Försäkringskassan uppgift om namngiven person rörande förhållande, som är av
betydelse för tillämpningen av denna lag.
Arbetsgivare, som underlåter att
fullgöra uppgiftsskyldighet enligt första stycket, döms till penningböter.
Lag 2004:781.
9 a § Försäkringskassan och en domstol får utan
hinder av sekretess lämna ut uppgifter om sådana ersättningar åt enskilda, som
utbetalas enligt lagstiftningen om allmän försäkring eller arbetsskadeförsäkring
eller enligt lagstiftning om annan jämförbar ekonomisk förmån för enskilda,
under förutsättning att en försäkringsinrättning, ett försäkringsbolag eller en
arbetsgivare behöver uppgiften för samordning med ersättning därifrån. En domstol
får utan hinder av sekretess lämna ut de uppgifter som avses i första meningen
under förutsättning att en arbetslöshetskassa behöver uppgiften för samordning
med ersättning därifrån.
Till ett utländskt
socialförsäkringsorgan får utan hinder av sekretess lämnas sådana uppgifter om
enskilda, som behövs vid tillämpningen av en internationell överenskommelse som
Sverige har anslutit sig till.
Bestämmelserna i första och andra
styckena gäller även för utlämnande av uppgift från varje annan myndighet, på
vilken det ankommer att handlägga ärenden enligt den lagstiftning som avses i första
stycket första meningen.
Lag 2004:781.
10 § Beslut av Försäkringskassan som har fattats av
tjänsteman i ärenden om försäkring enligt denna lag skall omprövas av
Försäkringskassan, om det begärs av en enskild som beslutet angår och beslutet
inte har meddelats med stöd av 10 a §.
Vid omprövningen får beslutet inte
ändras till den enskildes nackdel.
Om omprövning begärs av ett beslut
och det allmänna ombudet överklagar samma beslut, skall Försäkringskassan inte
ompröva beslutet. Begäran om omprövning skall anses som ett överklagande.
Lag 2004:781.
10 a § Försäkringskassan skall ändra ett beslut i
ett ärende om försäkring enligt denna lag, som har fattats av Försäkringskassan
och inte har prövats av domstol,
1. om beslutet på grund av skrivfel, räknefel eller annat sådant förbiseende
innehåller uppenbar oriktighet,
2. om beslutet har blivit oriktigt på grund av att det har fattats på uppenbart
felaktigt eller ofullständigt underlag,
3. om beslutet har blivit oriktigt på grund av uppenbart felaktig rättstillämpning
eller annan liknande orsak.
Ändring skall göras även om
begäran om omprövning inte har framställts enligt 10 §. Ändring behöver inte
göras om oriktigheten är av ringa betydelse.
Ett beslut får ej ändras till den
försäkrades nackdel såvitt gäller förmån som har förfallit till betalning och
ej heller i annat fall om det finns synnerliga skäl mot det.
En fråga om ändring enligt denna
paragraf får ej tagas upp sedan mer än två år förflutit från den dag då
beslutet meddelades. Ändring får dock ske även efter utgången av denna tid, om
det först därefter har kommit fram att beslutet har fattats på uppenbart
felaktigt eller ofullständigt underlag eller om det finns andra synnerliga skäl.
Lag 2004:781.
10 b § En arbetsgivare som skall betala särskild
sjukförsäkringsavgift enligt lagen (2004:1237) om särskild
sjukförsäkringsavgift får inte begära omprövning av eller överklaga
Försäkringskassans beslut om arbetstagares rätt till hel sjukpenning enligt 3
kap. 7 §.
Lag 2004:1238.
11 § Beslut av Försäkringskassan i ärenden om
försäkring enligt denna lag får överklagas hos allmän förvaltningsdomstol. Ett
beslut som har fattats av en tjänsteman hos Försäkringskassan får dock inte
överklagas av en enskild innan beslutet har omprövats enligt 10 §. En enskilds
överklagande av ett sådant beslut innan beslutet har omprövats skall anses som
en begäran om omprövning enligt nämnda paragraf.
Ett beslut som rör en person som
är bosatt i Sverige överklagas till den länsrätt inom vars domkrets personen
hade sin hemortskommun när beslutet fattades. Beslut i övriga fall överklagas
till den länsrätt inom vars domkrets det första beslutet i saken fattades.
Med hemortskommun avses den kommun
där den fysiska personen var folkbokförd den 1 november året före det år då
beslutet fattades. För den som var bosatt eller stadigvarande vistades här i
landet under någon del av det år då beslut fattades, men som inte var
folkbokförd här den 1 november föregående år, avses med hemortskommun den
kommun där den fysiska personen först var bosatt eller stadigvarande vistades.
Lag 2004:781.
11 a § Vid prövning av överklagande av länsrättens
beslut i mål som avses i 11 § första stycket skall nämndemän ingå i
kammarrätten, om nämndemän deltagit i länsrätten.
Prövningstillstånd krävs vid
överklagande till kammarrätten.
Bestämmelsen i 33 § fjärde stycket
förvaltningsprocesslagen (1971:291) gäller inte avvisningsbeslut som har
meddelats av Försäkringskassan.
Lag 2004:781.
12 § Det allmänna ombudet får överklaga
Försäkringskassans beslut och begära ändring enligt 10 a §.
Det allmänna ombudet får föra
talan även till förmån för enskild part. Motsvarande gäller för
Försäkringskassan vid överklagande av domstols beslut.
Lag 2004:781.
13 § Överklagande av beslut i mål eller ärenden om
försäkring enligt denna lag skall vara inkommet inom två månader från den dag
då klaganden fick del av beslutet eller, om överklagandet anförts av det
allmänna ombudet eller Försäkringskassan, inom två månader från den dag då
beslutet meddelades.
Vad som sägs i denna paragraf om
överklagande skall i tillämpliga delar gälla en begäran om omprövning enligt 10
§.
Försäkringskassans och domstols
beslut skall omedelbart gälla, om inte annat föreskrivits i beslutet eller
bestäms av den domstol som har att pröva beslutet.
Lag 2004:781.
13 a § I ärenden enligt 4 a § samt 2 kap. 3 a och 3
b §§ gäller bestämmelserna i 10-13 §§ om omprövning och ändring av
Försäkringskassans beslut samt om överklagande av Försäkringskassans eller
domstols beslut.
Bestämmelserna i 10-13 §§ gäller
också Försäkringskassans beslut i ärenden om utfärdande av intyg för
tillämpningen av rådets förordning (EEG) nr 1408/71 av den 14 juni 1971 om
tillämpningen av systemen för social trygghet när anställda, egenföretagare
eller deras familjemedlemmar flyttar inom gemenskapen.
Lag 2004:781.
2.
Beträffande omprövning eller överklagande av beslut som har meddelats av en
allmän försäkringskassattillämpas föreskrifterna i punkt 4 ikraftträdande- och
övergångsbestämmelserna till lagen (2004:781) om ändring i lagen (1962.381) om
allmän försäkring. Vidare tillämpas föreskriften i punkt 5 samma
ikraftträdande- och övergångsbestämmelser om avvisningsbeslut har meddelats av
en allmän försäkringskassa.
14 § har upphört att gälla den 1 januari 1999 (lag
1998:677).
15 § Regeringen äger träffa överenskommelse med
främmande makt om utsträckt tillämpning av denna lag eller om undantag i vissa
fall från vad i lagen är stadgat.
Lag 1998:677.
16 § De närmare föreskrifter, som finnas
erforderliga för tillämpningen av denna lag, meddelas av regeringen eller den
myndighet som regeringen bestämmer.
Lag 2004:781.
Förordning
(1993:1138) om hantering av statliga fordringar
Tillämpningsområde
1 § Denna förordning gäller för myndigheter under
regeringen.
Förordning 2004:1023.
2 § Förordningen tillämpas på fordringar som staten
har rätt till och som inte omfattas av lagen (1993:891) om indrivning av
statliga fordringar m.m.
Bestämmelserna i 14 och 17 §§
tillämpas dock även på fordringar som omfattas av lagen om indrivning av
statliga fordringar m.m. med undantag för
1. medel som i statsbudgeten redovisas som skatt samt restavgifter och
dröjsmålsavgifter på sådana medel,
2. böter och andra medel som enligt särskilda bestämmelser drivs in på samma
sätt som böter.
3 § Bestämmelserna i förordningen skall tillämpas
om inte något annat följer av lag eller förordning eller av ett särskilt beslut
av regeringen.
Betalningsvillkor
4 § En myndighet skall tillämpa affärsmässiga
betalningsvillkor vid försäljning av varor och tjänster.
5 § När en myndighet träffar avtal om försäljning
av varor och tjänster, skall det av avtalet framgå
1. när betalning senast skall ske,
2. att ersättning tas ut för skriftlig betalningspåminnelse,
3. att dröjsmålsränta tas ut om betalning inte sker senast på förfallodagen, samt
4. övriga betalningsvillkor.
Om varan eller tjänsten skall
betalas mot faktura, skall betalningsvillkoren framgå av fakturan.
Förordning 2006:182 som trätt i kraft den 1 juli
2006.
Ränta
6 § När en myndighet ger kredit eller anstånd med
betalning, skall ränta tas ut enligt den räntesats som för varje budgetår
fastställs av Riksgäldskontoret (statens utlåningsränta) med ett tillägg av två
procentenheter.
Förordning 2006:182 som trätt i kraft den 1 juli
2006.
7 § Dröjsmålsränta skall tas ut på fordringar och
lån som inte betalas i rätt tid, om det inte finns särskilda skäl mot det eller
något annat följer av lånebestämmelserna.
8 § Dröjsmålsränta skall tas ut enligt räntelagen
(1975:635). Dröjsmålsränta enligt andra grunder får dock tas ut efter samråd
med Ekonomistyrningsverket.
Första stycket gäller inte för
Riksgäldskontorets fordringar.
Förordning 1998:436.
Fakturering
9 § Vid lån skall amortering och ränta faktureras
inför varje förfallodag om inte annat avtalats.
Andra fordringar än lån skall
faktureras så snart som möjligt.
Förordning 2006:182 som trätt i kraft den 1 juli
2006.
Bevakning och indrivning
10 § Varje myndighet skall se till att myndighetens
fordringar betalas enligt betalningsvillkoren.
Om fordran inte har betalats
senast på förfallodagen, skall myndigheten så snart som möjligt skicka en
betalningspåminnelse till den betalningsskyldige.
11 § Om fordran inte betalas efter påminnelse,
skall myndigheten vidta de åtgärder som behövs för att få betalt.
12 § En myndighet får, om det är till fördel för
staten, uppdra åt en annan myndighet eller åt ett företag som bedriver
inkassoverksamhet enligt inkassolagen (1974:182) att bevaka och driva in
myndighetens fordringar. Ett sådant uppdrag får inte innefatta överlåtelse av
fordran.
Förordning 2004:1023.
Processbehörighet
13 § En myndighet företräder staten inför domstol i
mål eller ärenden som rör myndighetens fordringar. Myndigheten får uppdra åt en
annan myndighet eller åt ett ombud att föra myndighetens talan.
Betalningsanstånd
14 § En myndighet får medge den betalningsskyldige
skäligt betalningsanstånd.
Anstånd utöver ett år från
förfallodagen får medges bara om det är till fördel för staten eller om det i
övrigt finns synnerliga skäl.
Avbrytande av indrivning
15 § En myndighet får besluta att indrivningen
skall avbrytas tills vidare om ytterligare indrivningsåtgärder framstår som
utsiktslösa eller inte är försvarliga med hänsyn till kostnaderna och
indrivning inte heller krävs från allmän synpunkt.
Indrivningen skall tas upp på
nytt, om det visar sig att betalning kan fås utan större kostnader än vad som
är skäligt.
Ackord
16 § En myndighet får anta ett förslag om ackord,
om det kan anses fördelaktigt för staten.
Ett ackordsförslag som inte framställts
i konkurs eller enligt lagen (1996:764) om företagsrekonstruktion får antas
bara om övriga borgenärer som berörs av ackordet godkänner det.
Förordning 2006:182 som trätt i kraft den 1 juli
2006.
Eftergift
17 § En myndighet får helt eller delvis efterge en
fordran, om det på grund av den betalningsskyldiges sjukdom eller av någon
annan anledning, är uppenbart oskäligt att kräva betalning.
Fordringar myndigheter emellan
18 § Bestämmelserna i 4, 5 och 7–10 §§ tillämpas
även på fordringar som en myndighet har på en annan statlig myndighet. En
myndighet får uppdra åt en annan myndighet under regeringen att hantera sådana
fordringar.
Samråd
19 § Innan en myndighet beslutar att avbryta
indrivningsförsök, anta ackordsförslag eller efterge en fordran skall myndigheten
samråda med Kammarkollegiet. Detsamma gäller innan myndigheten beslutar att
ansöka om att en betalningsskyldig skall försättas i konkurs.
Samrådsskyldigheten gäller dock inte för affärsverken och Riksgäldskontoret.
Kammarkollegiet får medge undantag
från samrådsskyldigheten.
Förordning 2004:1023.
Överklagande
20 § Ett beslut i ärende om eftergift får, om
beslutet fattats av en myndighet som lyder under en central
förvaltningsmyndighet, överklagas till den centrala förvaltningsmyndigheten.
Andra beslut enligt denna förordning får inte överklagas.
Förordning 2004:1023.
Verkställighetsföreskrifter
21 § Kammarkollegiet får meddela de föreskrifter
som behövs för verkställigheten av denna förordning. Kammarkollegiet skall
därvid samråda med Skatteverket i frågor som rör kronofogdemyndigheternas
verksamhet.
Förordning 2004:1023.
Förordning
(1980:995) om skyldighet för Försäkringskassan att lämna uppgifter till andra
myndigheter
1 § Utöver vad som annars följer av lag eller
förordning är Försäkringskassan skyldig att lämna uppgifter till andra
myndigheter enligt denna förordning.
Förordning 2004:915.
2 § Försäkringskassan skall på begäran lämna uppgifter
om enskilda till domstol, Statens pensionsverk, eller en
arbetsmarknadsmyndighet om uppgifterna behövs där i ärenden enligt lagen
(1962:381) om allmän försäkring, lagen (1976:380) om arbetsskadeförsäkring
eller annan jämförbar lagstiftning om ekonomisk förmån för enskilda eller
enligt lagen (1991:1047) om sjuklön eller lagen (1993:16) om försäkring mot vissa
semesterlönekostnader.
Förordning 2004:915.
3 § Försäkringskassan skall på begäran lämna
uppgifter om enskildas adress, deras arbetsgivares namn och adress samt
enskildas ekonomiska förhållanden och den tidsperiod en utgiven ersättning
avser till följande myndigheter, om uppgifterna behövs i ärenden där:
1. polismyndighet,
2. åklagarmyndighet,
3. Kronofogdemyndigheten,
4. Skatteverket,
6. socialnämnd,
7. frivårdsmyndighet,
8. studiestödsmyndighet,
9. myndighet som har hand om ärenden om bostadsbidrag,
10. offentlig sjukvårdshuvudman när det gäller ärenden om avgift för vård på
enskild sjukvårdsinrättning.
Försäkringskassan skall på begäran
lämna den myndighet som handlägger ärenden enligt lagen (1994:1811) om
disciplinansvar inom totalförsvaret, m.m. uppgift om en enskilds dagpenning
enligt 2 kap. 2 § förordningen (1995:239) om förmåner till
totalförsvarspliktiga, om uppgiften behövs i ett ärende där.
Förordning 2006:764 som trätt i kraft den 1 juli
2006.
Förordning
(1998:562) med vissa bemyndiganden för Försäkringskassan
Allmän bestämmelse
1 § Utöver de föreskrifter med bemyndiganden för
Försäkringskassan som finns i andra författningar gäller vad som föreskrivs i
denna förordning.
Förordning 2004:902.
Normgivningsbemyndiganden
2 § Försäkringskassan får meddela föreskrifter
1. om skyldighet för den som är försäkrad eller som i övrigt har rätt till
ersättning enligt lagen (1962:381) om allmän försäkring att lämna de uppgifter
som är av betydelse för tillämpningen av lagen,
2. om att uppgifter om sjukdomsfall enligt 12 § första stycket lagen
(1991:1047) om sjuklön får lämnas genom automatiserad behandling,
3. om hur minskning av värdet av rätt till folkpension och tilläggspension med
pension som betalats ut skall ske enligt punkten 2 i övergångsbestämmelserna
till lagen (2002:125) om överföring av värdet av pensionsrättigheter till och
från Europeiska gemenskaperna,
4. om särskild ersättning enligt 7 kap. 6 § lagen (1962:381) om allmän
försäkring som kan utges för kostnader för en försäkrad med anledning av de
aktiviteter som han eller hon deltar i,
5. om avstämningsmöte enligt 3 kap. 8 a § lagen om allmän försäkring, samt
ersättning för kostnader som den enskilde eller en läkare har med anledning av
ett sådant möte,
6. om särskilt läkarutlåtande enligt 3 kap. 8 a § tredje stycket 1 lagen om
allmän försäkring,
7. om behörighetskrav och arbetsuppgifter för samt fortbildning av
försäkringsläkare, och
8. om i vilken utsträckning en enskild får använda självbetjäningstjänster
enligt 2 § lagen (2004:115) om självbetjäningstjänster via Internet inom
socialförsäkringens administration samt om användningen av elektroniska
signaturer, certifikat och andra metoder för identifiering enligt 3 § samma
lag, i båda fallen i samråd med Premiepensionsmyndigheten i frågor som berör
även den myndighetens verksamhet.
Förordning 2004:902.
Verkställighetsföreskrifter
3 § Försäkringskassan får meddela de ytterligare
föreskrifter som behövs för verkställigheten av
1. lagen (1962:381) om allmän försäkring när det gäller 1, 3, 4, 7-9, 16 och 17
kap., 20 kap. 4, 4 a och 8 §§ samt 22 kap.,
2. lagen (1988:1465) om ersättning och ledighet för närståendevård,
3. lagen (1989:225) om ersättning till smittbärare,
4. lagen (1993:332) om avgiftsfria sjukvårdsförmåner m.m. för vissa hiv-smittade,
5. lagen (2001:761) om bostadstillägg till pensionärer m.fl. och lagen
(2001:853) om äldreförsörjningsstöd i fråga om
- ansökningsförfarandet,
- beräkning av bostadskostnad,
- beräkning av årsinkomst,
- beräkning av förmögenhet samt avkastning därav,
- ändrad folkbokföring,
- utbetalning av bostadstillägg och äldreförsörjningsstöd,
6. lagen (1998:674) om inkomstgrundad ålderspension med undantag för 7-11 kap.
och 14 kap. 2-6 §§ och lagen (1998:675) om införande av lagen (1998:674) om
inkomstgrundad ålderspension med undantag för 25 § och 37-40 §§.
Försäkringskassan får dock meddela föreskrifter för verkställighet av dessa
bestämmelser om det är klart att de inte avser kapitalförvaltning eller
försäkringsteknisk verksamhet och om det behövs för att uppnå likformig
tillämpning av bestämmelser om inkomstpension och premiepension.
Försäkringskassan skall samråda med Premiepensionsmyndigheten om föreskrifterna
rör premiepension,
7. lagen (1998:702) om garantipension,
8. lagen (1998:703) om handikappersättning och vårdbidrag,
9. socialförsäkringslagen (1999:799),
10. lagen (2000:461) om efterlevandepension och efterlevandestöd till barn och
lagen (2000:462) om införande av lagen (2000:461) om efterlevandepension och
efterlevandestöd till barn,
11. lagen (1988:1463) om bidrag vid adoption av utländska barn.
Försäkringskassan skall samråda med Myndigheten för internationella
adoptionsfrågor innan föreskrifter meddelas enligt denna punkt,
12. lagen (1990:773) om särskilt pensionstillägg till ålderspension för
långvarig vård av sjukt eller handikappat barn.
Förordning 2004:902.
4 § Försäkringskassan får fastställa den
procentsats som sjukförsäkringsavgiften skall uppgå till
- enligt 3 kap. 17 § socialavgiftslagen (2000:980) när sjukpenningförsäkringen,
enligt 3 kap. 11 § lagen om allmän försäkring, gäller med karenstid, och
- enligt 3 § lagen (2002:221) om konvention om social trygghet mellan Sverige
och Kanada.
Förordning 2004:902.
Övriga bemyndiganden
5 § Försäkringskassan får genomföra
försäkringsmedicinska utredningar och utredningar om arbetslivsinriktad
rehabilitering samt bedriva därmed sammanhängande forskning.
Förordning 2004:902.
Riksförsäkringsverkets
allmänna råd (RAR 2001:4) om omprövning och ändring enligt lagen (1962:381) om
allmän försäkring
Till lagen (1962:381) om allmän
försäkring
20 kap. 10 § första stycket
Innehållet i bestämmelsen
Beslut av en allmän försäkringskassa som har fattats av tjänsteman i
ärenden om försäkring enligt lagen skall omprövas av kassan, om det begärs av
en enskild som beslutet angår och beslutet inte har meddelats med stöd av 20
kap.10 a §.
Allmänna råd
Omprövning av beslut bör göras inom sex veckor från det att omprövning
begärdes, om inte särskilda skäl föranleder annat.
20 kap. 11 § första stycket
Innehållet i bestämmelsen
Beslut av en allmän försäkringskassa i ärenden om försäkring enligt lagen
får överklagas hos allmän förvaltningsdomstol.
Allmänna råd
Har ett beslut överklagats bör Försäkringskassan granska ärendet för att
bedöma om det finns skäl att pröva om beslutet skall ändras enligt 20 kap.10 a
§.
20 kap. 13 § andra och tredje
stycket
Innehållet i bestämmelsen
En begäran om omprövning av ett beslut enligt 20 kap.10 § skall vara
inkommen inom två månader från den dag då den enskilde fick del av beslutet.
Allmänna råd
I samband med beslut om avvisning på grund av att en begäran om omprövning
har kommit in för sent bör Försäkringskassan pröva om det beslut som begäran
avser skall ändras enligt 20 kap.10 a §.
Riksförsäkringsverkets
allmänna råd (RAR 2002:14) om återkrav
Till följande bestämmelser och
författningar
– 20 kap. 4 § första stycket lagen (1962:381) om allmän försäkring
– 16 § förordningen (1988:890) om bilstöd till handikappade
– 17 § första stycket lagen (1988:1465) om närståendevård
– 13 § första stycket lagen (1989:225) om ersättning till smittbärare
– 8 kap. 5 § första stycket Lagen (2000:461) om efterlevandepension och
efterlevandestöd till barn
Innehållet i bestämmelserna
Har någon förorsakat att ersättning lämnats felaktigt eller med för högt
belopp genom att
- ha lämnat felaktiga uppgifter,
- inte ha fullgjort sin uppgifts- eller anmälningsskyldighet, eller
- på annat sätt orsakat den felaktiga utbetalningen
skall återbetalning ske av vad som för mycket utbetalats. Detsamma gäller om
någon i annat fall felaktigt eller med för högt belopp uppburit ersättning och
skäligen bort inse detta.
För efterlevandepension och
efterlevandestöd gäller förutsättningarna för återbetalning den efterlevande
och den avlidne efter vilken ersättning betalas.
RAR 2004:7 som gäller från och med den 1
januari 2005.
Till lagen (1947:529) om
allmänna barnbidrag
12 § första stycket
Innehållet i bestämmelsen
Har någon genom oriktiga uppgifter eller på annat sätt förorsakat att
allmänt barnbidrag för visst barn obehörigen betalats ut eller har någon annars
obehörigen eller med för högt belopp uppburit sådant bidrag och har han
skäligen bort inse detta, skall återbetalning ske av vad för mycket utbetalats,
om inte i särskilt fall Försäkringskassan finner anledning att helt eller
delvis efterge återbetalningsskyldigheten.
Till lagen (1993:737) om
bostadsbidrag
28 § första stycket
Innehållet i bestämmelsen
Försäkringskassan skall besluta om återbetalning
- när det slutliga bostadsbidraget bestäms till ett lägre belopp än det
preliminära belopp som betalats ut för samma år,
- av bostadsbidrag som i övrigt har lämnats felaktigt eller med för högt
belopp.
RAR 2004:7 som gäller från och med den 1
januari 2005.
Till lagen (1996:1030) om
underhållsstöd
20 § första stycket
Innehållet i bestämmelsen
Har underhållsstöd lämnats felaktigt eller med för högt belopp, skall
Försäkringskassan besluta om återkrav av beloppet från den som det har betalats
ut till.
RAR 2004:7 som gäller från och med den 1
januari 2005.
Till förordningen (1996:1100)
om aktivitetsstöd
23 §
Innehållet i bestämmelsen
Den som fått aktivitetsstöd utan att ha rätt till det skall betala tillbaka
det som han eller hon fått för mycket.
RAR 2004:7.
Till följande bestämmelser och
författningar
- 14 kap. 1 § första stycket lagen (1998:674) om inkomstgrundad
ålderspension
- 30 § första stycket lagen (2001:761) om bostadstillägg till pensionärer m.fl.
Innehållet i bestämmelserna
Har någon orsakat att ersättning lämnats felaktigt eller med för högt
belopp genom att
- ha lämnat felaktiga uppgifter eller
- inte ha fullgjort sin uppgifts- eller anmälningsskyldighet
skall Försäkringskassan besluta om återbetalning av ersättningen. Detsamma
gäller om någon i annat fall har fått ersättning felaktigt eller med för högt
belopp och skäligen bort inse detta.
RAR 2004:7 som gäller från och med den 1
januari 2005.
Allmänna råd till samtliga ovan
uppräknade bestämmelser
Om Försäkringskassan har betalat ut ersättning trots att rätten till
ersättning har upphört på grund av att den försäkrade har avlidit bör
bestämmelserna om återbetalningsskyldighet tillämpas mot dödsboet efter den
avlidne.
RAR 2004:7.
Till lagen (1962:381) om allmän
försäkring
20 kap. 4 § andra stycket
Innehållet i bestämmelsen
Om det i särskilt fall finns anledning får Försäkringskassan helt eller
delvis efterge krav på återbetalning.
RAR 2004:7.
Till lagen (1947:529) om
allmänna barnbidrag
12 § första stycket
Innehållet i bestämmelsen
Har någon genom oriktiga uppgifter eller på annat sätt förorsakat att
allmänt barnbidrag för visst barn obehörigen betalats ut eller har någon annars
obehörigen eller med för högt belopp uppburit sådant bidrag och har han
skäligen bort inse detta, skall återbetalning ske av vad för mycket utbetalats,
om inte i särskilt fall Försäkringskassan finner anledning att helt eller
delvis efterge återbetalningsskyldigheten.
RAR 2004:7.
Till följande bestämmelser och
författningar
- 17 § första stycket lagen (1988:1465) om närståendevård
- 13 § första stycket lagen (1989:225) om ersättning till smittbärare
- 16 § första stycket lagen (1993:389) om assistansersättning
- 23 § förordningen (1996:1100) om aktivitetsstöd
- 14 kap. 1 § tredje stycket lagen (1998:674) om inkomstgrundad ålderspension
- 8 kap. 5 § tredje stycket lagen (2000:461) om efterlevandepension och
efterlevandestöd till barn
- 30 § andra stycket lagen (2001:761) om bostadstillägg till pensionärer m.fl.
Innehållet i bestämmelserna
Om det finns särskilda skäl får Försäkringskassan helt eller delvis efterge
kravet på återbetalning.
Allmänna råd till samtliga ovan
uppräknade bestämmelser
Om Försäkringskassan har förorsakat felutbetalningen och det felaktigt
utbetalade beloppet före skatteavdrag understiger 1 000 kronor bör eftergift
medges.
Om den försäkrade har förorsakat
felutbetalningen genom försummelse bör eftergift medges om Försäkringskassan
efter utredning finner försummelsen ursäktlig och det felaktigt utbetalade
beloppet före skatteavdrag understiger 1 000 kronor. En förutsättning för att
försummelsen ska anses ursäktlig bör vara att den försäkrade inte återkommande
orsakat felutbetalningar genom försummelse.
Om det på grund av en och samma
händelse eller orsak har skett felutbetalningar av flera olika
socialförsäkringsförmåner bör det sammanlagda värdet av felutbetalningarna ses
som en felutbetalning.
RAR 2004:7.
